Raumo

Raumo, fi. Rauma, stad i Satakunta vid Bottenhavet, Sydvästra Finlands region. Areal 1 121 km2, varav 626 km2 vattenareal, invånare 39 820 (2011).

Staden är belägen längst inne i en bukt, som uppfylls av en vacker skärgård; denna slutar i v. med angöringsfyren Kylmäpihlaja. Gamla staden i Raumo är en av Finlands sex medeltida städer. De äldsta delarna är belägna vid en tidigare segelbar kanal, som sannolikt bildat en gammal handelsplats. Raumo utgör numera en unik helhet och exempel på enhetlig nordisk trästad. Stadsbilden präglas av låga trähus och en modifierad medeltida stadsplan. De flesta byggnaderna är knuttimrade, med låg källargrund. Stadens centrala delar beboddes av förmögna borgare och skeppsredare, de mindre bemedlade bodde i små hus innanför ramarna av en kvartersbildning. I början av 1600-talet ålades invånarna att inhägna sina boplatser med gärdsgårdar och hela staden omgavs av staket på 1620-talet Det innanför staketet belägna området utgör numera Gamla Raumo Rådhuset (C.F. Schröder, 1776) är numera museum. En imposant tvåvåningsbyggnad av sten härstammar från 1795 och inrymmer ett konstmuseum, grundat 1969. Gamla Raumos värde som historisk stadsdel noterades redan i början av 1900-talet, men efter kriget fastställdes en stadsplan, som om den förverkligats hade jämnat det mesta av det gamla Raumo med marken. Först 1981 fick området en konserverande stadsplan. Den gamla stadsdelen har förblivit levande och utgör fortfarande ett livskraftigt samhälle med bostäder, arbetsplatser, butiker och service. Största delen av de 100-200 år gamla träbyggnaderna är numera pietetsfullt restaurerade. Gamla Raumo, som med sina 600 byggnader (de flesta privatägda) är Nordens största trästad, upptogs 1991 på Unescos världsarvslista. Inom de nyare stadsdelarna märks stadshuset, en f.d. brandkårsbyggnad (uppf. 1900), hotell Raumanlinna (E. Huttunen, 1936) och vattentornet (L. Sonck, 1934, tillbyggt 1963), som även tjänstgör som utsiktsrestaurang, samt kanslihuset (O-P. Jokela/P. Kareoja, 1992) och det nya stadshuset (E. Adlercreutz/H. Hägerström, 1992). Lars Sonck utförde även gravkapellet över den på orten födde industrimannen Alfred Kordelin (1924), som därtill hedrats med en staty (M. Oittinen, 1947). Av övriga offentliga skulpturer kan nämnas en byst av hedersborgaren i Raumo, författaren och läkaren Hj. Nortamo (W. Aaltonen, 1930), sjöfararstoden Tasala Vilkk (K. Räike, 1960) och en staty föreställande en spetsknypplerska (K. Räike, 1976).

Pappersindustrin har långa anor i Raumo och i dag är UPM-Kymmene Oyj (gr. 1995, 800 anst. 2009) ortens största arbetsgivare: företagets tidningspappersfabrik i Raumo är en av Europas största. Dessutom är Raumo en av landets ledande skeppsbyggnadsstäder med ett varv som i dag ägs av STX Finland (950 anst. 2004), och Rolls-Royce Oy Ab (gr. 2000, 265 anst. 2003, urspr. bildat ur en del av Rauma-Repola och Hollming Oy), som tillverkar bl.a. propellrar och ankarsystem. Därtill märks bl.a. Oras Oy (gr. 1945, 700 anst. i R. 2004) och Superlon Oy, (gr. 1955, 70 anst. 2005), som är en av Europas äldsta skumplastfabriker. Stadens utmärkta hamn, som är öppen året om, besöktes 2008 av 1 657 fartyg. Hamnoperatören Oy Rauma stevedoring sysselsätter omkring 600 personer (2004). Huvudexportartiklar är papper, cellulosa och kartong, medan importen främst består av stenkol, råvaror för skogsindustrin och styckegods. Raumo är utgivningsort för 7-dagarstidningen Länsi-Suomi. I Raumo arbetar bl.a. en yrkesskola med inriktning på sjöfart.

Raumo stad omnämns för första gången i ett kungligt privilegiebrev från 1442, men har som stad och marknadsplats med säkerhet funnits långt tidigare. I början av 1400-t. grundades där ett franciskanerkloster (kloster), av vilket i dag återstår den av gråsten i slutet av 1400-t. uppförda Heliga korsets kyrka, som förseddes med torn 1816. Den togs i bruk sedan en äldre kyrka förstörts av eld 1640; rester av murarna står kvar i den gamla stadsdelen. På 1500-t. härjade i staden åtminstone tre eldsvådor, och en annan förödande brand inträffade 1682, men därefter har R. varit förskonat från större bränder, vilket gjort att trähusbebyggelsen från 1700- o. 1800-t. bevarats. En karta från 1661 visar att bebyggelsen före den sistnämnda branden hade ungefär samma omfattning, kvartersindelning och gatunät som dagens Gamla Raumo. 1756 stadfästes en stadsplan som i huvudsak bevarade den befintliga bebyggelsen, som efter stora ofreden 1700-21 hade deklinerat och utgjordes av endast 30 hus och 200 skattepliktiga invånare.

Gustav Vasas påbud 1550, att borgarna i bl.a. Raumo skulle flytta till det nygrundade Helsingfors, resulterade i ett endast sjuårigt avbrott i livet på orten. I början av 1600-talet förlorade staden sitt uppland i Österbotten, sedan där grundats nya, konkurrerande städer. R:s utveckling avstannade därefter för en tid av ca tvåhundra år. Under denna tillbakagångsperiod uppträdde en ny näring av betydelse, den berömda spetsknypplingen, en gammal färdighet, som kom till Raumo på 1600-talet (en "spetsvecka" anordnas varje sommar i Raumo sedan 1971). Sedan Raumo 1831 erhållit fullständiga stapelrättigheter, började ett nytt uppsving för staden, vilket ytterligare förstärktes av att en järnväg (i enskild ägo till 1950) 1897 drogs från Raumo till Peipohja vid Björneborgsbanan. Segelsjöfarten upplevde i Raumo en storhetstid, som varade från mitten av 1850-t. fram till första världskriget; vissa år på 1890-t. hade staden landets största handelsflotta.

Efter andra världskriget växte Raumo snabbt, från 9 400 invånare 1940 till som mest 39 600 1986, främst på grund av en ökad industrialisering. Sedan dess har folkmängden långsamt minskat, bl.a. beroende på tillverkningsindustrins tillbakagång. Raumo landskommun sammanslogs med staden 1993. 2007 sammanslogs Kodisjoki kommun med Raumo. och vid ingången av 2009 sammanslogs Lappi kommun med staden. (A. Lähteenoja, Rauman kaupungin historia, 4 bd, 1932 -46; U. Heino, Rauma: idylliä ja tehokkuutta 1875-2000, 2002; K. Virkkala/P. Papunen, Rauman seudun historia, 3 bd, 1959-86; A.R. Alho, Rauma 600 vuoden aikana, 1964; S. Mellenius, Historisk afhandling om sjöstaden Raumo., faksimil av bok från 1770-72, 1992; L. Anker/I-L. Snitt, Världsarv i Norden, 1998; T. Niemi, Vanhan Rauman vuosisadat, 2000)

RaumoAP.jpg

Raumo. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.

Raumo_Old_Rauma_2.jpg

Raumo. Många av stadens sevärdheter finns i den gamla trästaden, som hyser ca 600 invånare och har lika många byggnader. gatunätet härstammar från medeltiden. Foto: Raumo stad.

Raum1.jpg

Raumo. Rådhuset i Raumo. Teckning gjord under Finska Fornminnesföreningens expedition till staden 1874. Foto: Museiverket.

RAUMA.jpg

Raumos stadsvapen som bygger på ett medeltida sigill är planerat av Carolus Lindberg. Bildkälla: Finl. kommunförbund.


-- DataConverter converted: 04.05.2009 - 11:22:00
Filer bifogade till sidan
I Bifogad fil Åtgärd Storlek Datum Vem Kommentar
jpgjpg RAUMA.jpg uppdatera 42.2 K 2009-07-06 - 07:32 SigbrittBackman kommunvapen
jpgjpg Raum1.jpg uppdatera 138.3 K 2009-10-18 - 16:04 SigbrittBackman Rådhuset
jpgjpg Raumo.jpg uppdatera 0.1 K 2009-05-04 - 11:22 DataConverter karta före 2007
jpgjpg RaumoAP.jpg uppdatera 156.8 K 2009-12-18 - 17:01 SigbrittBackman karta 2009
jpgjpg Raumo_Old_Rauma_2.jpg uppdatera 187.5 K 2009-07-06 - 07:28 SigbrittBackman gata
 

© Svenska folkskolans vänner